Kollade på en gammal väns FB nyss och kom på att jag har så sjukt fina vänner.

Jag har haft världens bästa barndomsvän, skojjar INTE. Vi satt ihop sen vi föddes tills vi gick ur nian, som det ofta blir för många blev det ju även för oss. Vi börja gymnasiumet och gled isär, hon är fortfarande en av mina bästa vänner. Vi är knappt med varandra längre, men så mycket jag vet om henne och hon vet om mig, så jäkla mycket vi varit och så bra som vi kan varandra utan till så räknar jag henne fortfarande som en av mina bästa vänner. Haha, kan inte göra något annat än att skratta åt alla våra galna minnen, allt vi gjort med alla dessa hästar. Kunde inte fått bättre barndom eller vän. Bästaste Broman!

 

Sommaren när jag slutade nian umgicks jag inte med någon i stort sett, sen åkte jag till Göteborg ett tag och sen hem igen. Hade inte den bästa kontakten men folk i skolan som jag går i nu. Men har funnit världens världens bästa vänner, Amanda och Hanna. Dom är så jäkla bra, så jäkla fina vänner och jag är så himla lyckligt lottad. Jag har aldrig öppnat upp mig så inför personer förut. Dom är så jäkla äkta och fina vänner!

 

Sen har jag även en som jag va bästa bästa bästa kompis med ett tag men vi gled isär bara sådär och jag vet inte varför. Hade ALLTID roligt med henne och ibland saknar jag våra stunder ..

 

Sen får jag ju inte glömma världens bästa klass i 7-9, bästa klassen någonsin!